Jag kan varmt rekommendera Wicklow Way till dig som redan har en förkärlek för de mer ”kalla” länderna, där en regnskur eller fem inte betyder så mycket, och till dig som älskar vackra utsikter, gästfria människor och ett land rikt på kultur och historia.
Jag har tidigare både vandrat i Skottland och på Färöarna, och det är där jag har haft mina bästa vandringsupplevelser. Därför var det helt självklart för mig att tacka ja när jag fick möjlighet att prova Wicklow Way i Irland. Jag älskar den lite råa naturen med grå klippor, gröna ormbunkar och den mjuka mossan som växer på nästan alla stenar man passerar – och i kombination med det stundtals omväxlande vädret tycker jag att det finns en helt särskild stämning i dessa länder, som man till exempel inte upplever på samma sätt under den sydliga solen.
Jag kan rekommendera Wicklow Way till dig som redan har en förkärlek för de mer ”kalla” länderna, där en regnskur eller fem inte betyder så mycket, och till dig som älskar vackra utsikter, gästfria människor och ett land rikt på kultur och historia.
Jag gick dessutom Wicklow Way som (kvinnlig) soloresenär, och det var helt fantastiskt. Jag kände mig inte otrygg eller nervös vid något tillfälle. Alla människor jag mötte var otroligt vänliga, och det var lätt att hitta rätt.
Jag flyger med SAS direkt från Köpenhamn till Dublin. När jag anländer till flygplatsen står min transfer redo och väntar på mig i ankomsthallen, med en skylt med mitt namn på – superenkelt. Han kör mig till Tinahely (en resa på cirka en och en halv timme), där jag har min första övernattning på Madelines Accommodation.
Dagen innan hade jag fått ett sms med en kod till knappsatsen som sitter både vid huvudentrén och dörren till mitt rum. Incheckningen var därför mycket smidig.
I Tinahely finns möjlighet att handla snacks och lunch till vandringen. Det går inte att köpa lunch ute på lederna, och det dröjer ett par dagar innan jag åter kommer till en stad med inköpsmöjligheter, så det är viktigt att handla tillräckligt i Tinahely.
17 km – 485 m upp och 416 m ner
Jag hade kommit överens om att min transfer skulle hämta mig redan klockan 8, så att jag kunde komma igång tidigt med vandringen. Det innebar dock också att jag inte hann få någon frukost. Jag gjorde därför en smörgås med jordnötssmör – samma sak som även fick fungera som min lunch.
Min transfer körde mig till puben The Dying Cow, en bit utanför Tinahely – och det var här min första dag på Wicklow Way började!
Vandringen är en blandning av asfalt och grusvägar och tar mig genom vackra, idylliska irländska landskap fyllda med ormbunkar, stenmurar och gröna kullar med får som betar i solen.
Jag övernattade på Kyle Farmhouse, och på kvällen blev jag skjutsad tillbaka till Tinahely för att äta middag.
24 km – 774 m upp och 874 m ner
Dag 2 var relativt lugn, vilket var bra för att få igång benen ordentligt. I dag börjar det dock gå uppför, och rutten bjuder på tre toppar/stigningar i min höjdprofil, som jag kan följa i min app. Stigningarna innebär också att jag får betydligt fler fina utsikter än jag hade dag 2.
En stor del av dagen tillbringas dock i skuggan av höga barrträd, när jag vandrar genom gröna skogar med mossa på stenarna och små vattendrag som sätter ljudkulissen för dagens etapp. Särskilt den sista delen av vandringen var något helt speciellt, när jag kom genom en skog som var så vacker och sagolik att det inte var svårt att förstå varför Irland har så många berättelser om älvor och andra magiska väsen.
Den sista sträckan går brant ned mot Glenmalure, där jag kan skymta mitt boende i fjärran – så nära, och ändå så långt bort.
Den sista biten är lite tuff för mitt ena knä, så jag är glad när jag anländer till Glenmalure Lodge, där jag kan få något att dricka i solen. Det är också här jag ska övernatta till nästa dag. Man får inte dricka vattnet på hotellet, men det är inget problem, eftersom de gärna bjuder på gratis flaskvatten i receptionen.
17 km – 582 m upp och 580 m ner
Dag 4 är helt fantastisk och på många sätt förmodligen min favoritvandringsdag på den här resan. Jag startar vandringen precis där jag slutade dagen innan, vid Glenmalure Lodge. I dag har jag en större stigning innan det bär ned mot Glendalough, och därefter upp igen innan jag avslutar i den lilla byn Laragh.
Turen går brant upp redan från start, och jag kan tydligt känna att jag redan har många kilometer i benen från dagarna innan. Precis som de andra dagarna vandrar jag mycket genom skog, men emellanåt öppnar det upp sig mellan träden och jag får glimtar av den vackra utsikten över bergen.
När jag närmar mig Glendalough tar jag en liten omväg och belönas med en fantastisk utsikt över Glendalough Upper Lake. Det är också vid stranden av Upper Lake som jag väljer att njuta av min lunch – en peanutbutter-smörgås och en burk Cola Zero. Det är så härligt att sitta där med vandringskängorna av, solen i ryggen och utsikt över den vackra sjön.
När lunchen är avklarad fortsätter jag längs de populära stigarna mot besökscentret och vidare mot Laragh. I Glendalough möter jag betydligt fler turister än jag har gjort tidigare på resan. Här finns ett besökscenter, flera caféer och ett par butiker som säljer souvenirer – jag stannar själv till och köper en liten magnet med ett får på. Man är ju trots allt i Irland.
Efter en kort paus i Glendalough fortsätter jag mot Laragh. Dagens sista stigning – och vilken stigning det var! Den gav både svett i pannan och trötta ben, men utsikten över Upper och Lower Lake var verkligen mödan värd. Resten av sträckan går genom mysig skog innan jag anländer till Laragh, där jag ska övernatta på Riverside B&B.
Laragh är en fin liten stad med en riktigt bra restaurang, en liten butik och en outdoorbutik, där jag köper insektsmedel – för övrigt ett bra tips härifrån om du överväger en resa till Irland. Under sommarperioden kan det finnas en hel del flugor och knott, och då är det skönt att ha spray med sig.
10 km – 425 m upp och 281 m ner
Dag 5 är, med sina 10 km, den kortaste etappen på hela resan. En riktigt fin vandring, men i jämförelse med dagen innan kan den kännas något mindre imponerande. Det är också den första dagen då det regnar – lite imponerande att jag har vandrat så många dagar i rad i Irland utan regn.
Det är möjligt att förlänga etappen genom att gå till den lilla byn Roundwood, men jag väljer att gå direkt till mitt boende vid Lough Dan Lodge. Mina ben är trötta, så en lugn dag passar mig bra.
När jag anländer runt klockan 12 är mitt rum inte klart, eftersom incheckning egentligen först är från klockan 15. Jag får dock sitta ute i solen som tittar fram mellan molnen, äta min lunch och läsa i min bok. När jag väl kommer upp på rummet upptäcker jag att jag haft turen att få ett rum med badkar – och jag är överlycklig. Det är precis vad min trötta kropp behöver!
På kvällen ordnas transfer in till Roundwood, där jag äter middag och köper lite snacks till de kommande dagarna.
20 km – 598 m upp och 736 m ner
Jag börjar dagen med en transfer från Lough Dan Lodge till starten av Wicklow Way, och här inleds dag 6. Enligt utsago ska detta vara den vackraste sträckan på hela resan, och även om dag 4 fortfarande står starkt i mitt minne, måste jag erkänna att dag 6 kommer väldigt nära när det gäller storslagna utsikter.
Efter ett par timmars vandring når jag den berömda Lough Tay, som med sitt mörka vatten och sin vita sandstrand på toppen är känd för att likna en pint Guinness – vilket kanske är mycket passande med tanke på att marken runt sjön ägs av självaste Guinness-familjen. Det är en del andra turister på just denna del av sträckan, men jag behöver inte gå långt från Lough Tay förrän det återigen glesnar ordentligt bland människorna, och jag får stora delar av omgivningen helt för mig själv.
Det är en vacker dag och jag känner mig lycklig. Jag känner mig också förvånansvärt pigg – kanske tack vare badkaret dagen innan – och jag bestämmer mig därför för att ta en liten omväg upp till toppen av Djouce Mountain, där jag njuter av min lunch medan jag blickar ut över den fantastiska utsikten.
Efter turen upp på Djouce Mountain går det brant nerför tills jag når en fin liten flod som mynnar ut i Powerscourt Waterfall. Här börjar det sedan gå uppför igen, och jag ringer min transfer som ska hämta mig vid Crone Wood – enligt programmet ska jag nämligen göra det när jag når Powerscourt Waterfall. En timme senare anländer jag till Crone Wood, och min transfer kommer nästan prick på utsatt tid för att köra mig till The Coolakay Guest House, där jag ska övernatta.
På kvällen blir jag hämtad av en transfer och körd till Enniskerry, där jag äter middag tillsammans med två trevliga personer från Kanada som går samma vandring som jag, och som jag har träffat flera gånger längs vägen.
22 km – 435 m upp och 598 m ner
Så är det dags för min sista dag på Wicklow Way, och för första gången under resan vaknar jag upp till mörka moln på himlen. Det är okej – jag har packat regnjackan. Jag börjar dagen med en transfer till Crone Wood, där jag avslutade gårdagen.
Det är en riktigt fin etapp, men det finns flera ställen där jag behöver vara lite extra uppmärksam på var jag sätter fötterna i regnet. Jag kan ana de vackra utsikterna vid horisonten, men molnen är täta och hänger lågt, så de tar tyvärr också bort en del av sikten.
Det blir till slut en blöt dag, men det gör inget. Jag är fylld av känslan av att snart vara i mål, så humöret är på topp trots trötta och våta ben. När jag anländer till Marley Park väljer jag att gå in på ett litet café, där jag tar dagens första och enda paus. Det är välbehövligt och härligt att sitta där med min mat och veta att jag klarade det – jag nådde målet!
Jag försöker hitta starten av Wicklow Way, som är markerad med en fin skylt. Tyvärr har det varit konsert kvällen innan, så jag kommer inte fram till skylten. Jag hittar dock snabbt min buss mot Dublin och hotellet Harrington Hall, och medan jag sitter där och blickar ut över Dublin tittar solen fram igen och himlen blir blå.
Man kan både ta buss och taxi till flygplatsen – det är superenkelt och tar inte särskilt lång tid. Jag flyger direkt från Dublin till Köpenhamn med SAS. Om man har möjlighet skulle jag rekommendera att förlänga vistelsen i Dublin med en dag eller två. Det är en spännande stad, och man hinner inte uppleva särskilt mycket när man anländer på den sista vandringsdagen. Jag började vandra runt klockan 9 och var i Dublin omkring klockan 16.30.
Det har varit en helt fantastisk resa, där jag har haft otroligt tur med vädret. Jag kan bara ge mina varmaste rekommendationer till Wicklow Way och Irland.
"Jag ser framemot att uppfylla dina resedrömmar."
We have a lot of trips where we have particularly lenient conditions for cancellation.
This means that for a small fee (€50 pr. person), you are free to cancel your trip up to 35 days before arrival.
Please note that this does not apply to all tours. Read more via the link below.
