Sicilien – Lava på Stromboli

Den största upplevelsen var faktiskt inte ens på Sicilien, utan på Stromboli, som är den yttersta av de Lipariska öarna. Ögruppen ligger strax norr om Sicilien och kan nås från flera hamnar längs nordkusten. Vi tog den lilla snabbfärjan från Lipari, som seglar till Stromboli två gånger om dagen. Efter 45 minuters överfart dyker den karakteristiska konturen av kegelvulkanen upp vid horisonten, och kort därefter lägger färjan till vid kajen på Stromboli.

Den lilla byn vid vulkanens fot består uteslutande av vita hus med blå fönster och för tankarna till den grekiska övärlden. Vi bodde på ett mysigt, litet familjeägt Bed & Breakfast där det rara äldre paret tog hand om oss. Ren och skär idyll!

Stromboli är Europas mest aktiva vulkan och syftet med att resa hit är att se lava. Möjligheterna är goda, eftersom det sker flera mindre utbrott varje timme, dygnet runt. Jag har vandrat och klättrat i berg hela mitt liv, och många av dem har varit vulkaner. En del har luktat kraftigt av ruttna ägg när man stått vid kraterkanten och tittat ner i ett gulaktigt, ångande kraterhål – men jag har aldrig tidigare sett rödglödande, flytande lava, än mindre en vulkan som sprutar lava högt upp i luften. Sådana finns det faktiskt inte särskilt många av i världen. Den möjligheten finns på Stromboli.

Efter ett par timmars vandring föll mörkret och det var dags att ta fram pannlamporna. Vädret var inte särskilt bra den dag vi gick upp, och det hade regnat större delen av eftermiddagen. Det klarnade något framåt kvällen, men ett tungt molntäcke låg fortfarande över toppen. Allt eftersom vi vandrade upp genom den täta dimman sjönk förväntningarna på att våra ansträngningar skulle löna sig.
När vi nådde skydden som ligger strax under toppen var det tät dimma och kolsvart. Vi kunde inte se handen framför oss. Men efter en kvart klarnade det plötsligt upp, och i månljus gick vi de sista höjdmetrarna upp till kraterkanten. Vi satte oss på säkert avstånd vid kraterkanten och betraktade det rödaktiga skenet från kratern nedanför oss. Det mullrade och rök steg upp.

Plötsligt skickade vulkanen en pelare av glödande lava upp mot himlen. I en enorm explosion flög glödande lava flera hundra meter upp i luften, för att sedan falla ner igen runt kratern. Gruppen jublade vilt, och själv blev jag så överrumplad av det imponerande skådespelet att jag till en början helt glömde att fotografera utbrottet. Det var en galen upplevelse som överträffade mina vildaste förväntningar. Lyckligtvis upprepades scenen med cirka 20 minuters mellanrum, och de följande två utbrotten var lika imponerande.

Efter ungefär en timme på toppen lämnade vi åter kraterkanten och började vandringen ner mot byn. Större delen av nedstigningen gick genom löst vulkaniskt grus, och efter knappt två timmar stod vi åter framför kyrkan. En enorm upplevelse rikare!