Vår norska kollega Christina har varit nere och testat vår resa längs E5 i Tyskland. Du kan läsa hennes resedagbok här!
Jag hade längtat efter den här resan under lång tid. Den gick från Oberstdorf i Tyskland till Merano i Italien, och längs vägen korsade jag de storslagna Alperna. Äventyret utspelade sig över tre olika länder under åtta dagar, fördelat på sex etapper. Det var verkligen en spännande utmaning som jag såg mycket fram emot!
Flyg till München och retur från Verona
Med dessa tips är du väl förberedd och kan njuta av resan till fullo!
Ankomsten till flygplatsen i München var starten på en spännande resa. Efter ankomsten valde jag att ta tåget till Oberstdorf, vilket tog cirka 3,5 timmar med två mellanbyten. Det är smart att ha med lite mat och dryck, då det var ganska kort tid mellan tågen och jag fick springa lite för att hinna med dem. Efter tågresan gick jag från tågstationen till hotellet – en kort promenad på cirka 10 minuter.
Hotellet jag bodde på var det charmiga Wittelsbacher Hof hotell. Efter incheckningen unnade jag mig ett uppfriskande bad i utomhuspoolen. Därefter bestämde jag mig för att utforska området och valde en cykel från hotellets utbud. En kort cykeltur på tre minuter ner till centrum gav mig ett perfekt tillfälle att njuta av solen.
När jag cyklade ner till centrum njöt jag verkligen av det härliga vädret. Men naturens nycker visade sig när jag skulle cykla tillbaka till hotellet. Ett kraftigt regn överraskade mig och påminde mig om hur snabbt vädret kan förändras i bergsområden.
Första delen av turen: Jag började med att ta bussen från Oberstdorf till Spielmannsau, en kort resa på cirka 30 minuter som kostade 5 euro. Denna etapp tog mig genom de majestätiska Allgäu-alperna, där jag följde stigarna upp genom Sperrbachravinen och vidare till Kemptner Hut. Den 8,6 km långa vandringen tog ungefär 2,5 timmar. Landskapet var imponerande och stigarna i gott skick, även om vissa passager var smala. Trots detta kände jag mig aldrig otrygg. Att använda vandringsstavar visade sig vara ett klokt val, särskilt efter nattens kraftiga regn som hade gjort vissa partier leriga och hala. Efter lunch på Kemptner Hut började jag nästa del av resan, som skulle ta mig in i Österrike.
Andra delen av turen: Den här delen fortsatte att imponera med sina välunderhållna stigar. En av höjdpunkterna var att korsa en hängbro – en upplevelse som var lite nervkittlande, men som samtidigt belönade mig med en fantastisk utsikt. Efter detta äventyr tog jag en välförtjänt paus i den charmiga byn Holzgau, där jag njöt av en uppfriskande öl. Därefter tog jag bussen vidare till hotellet, Hotel Styrolerhof. Det kan vara klokt att rådgöra med chauffören om rätt busshållplats, eftersom jag råkade kliva av på fel ställe och fick gå ytterligare en halvtimme. Trots den lilla utmaningen var upplevelsen väl värd det. Vid ankomsten till hotellet passade jag på att koppla av i bastun innan jag avnjöt en god middag. Stället visade sig verkligen vara en pärla.
Totalt tog turen cirka 5 timmar.
Efter en härlig frukost fick vi besked om att hotellet skulle köra oss till startpunkten för dagens vandring. Lokalbusstrafiken var något krånglig med många byten, så det var verkligen en stor fördel att hotellet erbjöd denna service. Det kostade 10 euro och tog cirka en halvtimme.
Vandringen började lugnt, men mot slutet blev den mer krävande när vi tog oss in i hjärtat av Lechtaler Alperna. Landskapet var otroligt vackert och även om det var tufft på slutet var upplevelsen helt klart värd ansträngningen. Det var en underbar känsla att ta en paus vid Leutkircher Hütte, där utsikten var helt fantastisk. Vädret var lyckligtvis på vår sida med strålande sol och värme. När det bar utför var jag väldigt tacksam över att ha vandringsstavarna med mig.
Dagens etapp tog cirka 5 timmar.
Dagens väderprognos målade upp en mindre idealisk bild, med en kombination av regn och dimma. Med detta i åtanke valde jag att ta en alternativ rutt för dagen. Jag tvekade inför att ta linbanan upp till 2.000 meters höjd på grund av väntat snöfall och den efterföljande dåliga sikten.
När jag gav mig ut på den fascinerande romerska leden Via Claudia Augusta omfamnade jag regnet och vandrade direkt från Landeck till Fließ, och vidare till utsiktsplatsen Gacher Blick vid Naturparkhuset på Pillerhöhe. Leden tog mig genom pittoreska myrområden och vidare till Wenns. Även om stigningen var krävande bjöd början av etappen på enastående naturupplevelser.
Senare under dagen försämrades vädret ytterligare, och jag vandrade i regn under hela sex timmar. När äventyret nådde sitt slut var jag både genomfrusen och utmattad. En uppiggande dusch, en välförtjänt öl och en god måltid var därför helt nödvändiga för att återhämta sig efter dagens ansträngningar.
Det som egentligen skulle ha varit den fjärde etappen av min resa blev i stället en halv dag utan vandring, tillbringad helt och hållet i den charmiga byn Stillebach och på dess otroligt pittoreska hotell. Vädret hade tagit en negativ vändning, med översvämningar som orsakade skador på en väg. Fyra andra hade också planerat att gå samma sträcka, så vi skapade en WhatsApp-grupp för att hålla varandra uppdaterade. Det blev inte riktigt den dag jag hade föreställt mig, men när det gäller naturens krafter har vi begränsad kontroll.
Jag ringde Eurohike för att förklara situationen, och de lyckades förlänga min vistelse på hotellet med ytterligare en natt. Helt ärligt var det ganska mysigt att sitta vid eldstaden, läsa och reflektera över de resor jag varit på.
Vi fick en utsökt lunch på hotellet, och jag kände mig otroligt tacksam över att få bo på detta underbara ställe. De hade en härlig bastu, en klättervägg och ett uppfriskande yogapass med eteriska oljor. Servicen och maten på hotellet var inget mindre än fantastisk!
Transport från Stillebach till St. Leonhard in Passeier
(det som skulle ha varit femte etappen)
På grund av översvämningarna som orsakat skador på delar av vägen behövde resplanen anpassas. Det innebar att upplevelsen blev något kortare än planerat. Jag fick tillbringa ytterligare en natt i Stillebach. Nästa morgon blev jag dock upphämtad av en transfer och körd till Italien. Det var en vacker bilresa genom de majestätiska bergen som tog oss ner till den charmiga lilla byn St. Leonhard in Passeier. Där njöt jag av en god måltid, bastu och en kort promenad genom byn.
I dag gav jag mig ut på en lång vandring längs stigen som löper högt ovanför bergen. Jag startade direkt från hotellet i St. Leonhard, och turen tog cirka sex timmar att genomföra. Leden förde mig genom skogsstigar och bitvis asfalt, där jag belönades med underbara vyer. Efter en lång dag på vandring var det en ren njutning att vila vid Hirzerhütte, där jag kunde avnjuta en välsmakande öl innan jag tog gondolen ner till Saltaus.
Vid gondolstationen hittade jag busshållplatsen, som låg bara ett stenkast bort, och efter ungefär 20 minuters resa befann jag mig i Merano. Efter den fantastiska vandringen var jag rejält trött och tog mig in på den första bästa pizzerian jag stötte på. Inget kunde mäta sig med glädjen i att äta en riktigt god pizza och dricka ett glas rött vin efter dagens långa etapp.
Jag tog en taxi från hotellet till tågstationen. Därifrån valde jag att ta tåget till Verona flygplats, och resan tog cirka 2,5 timmar med två stopp längs vägen. När du kommer fram till stationen Verona Porta Nuova kommer du att märka att Trenitalia sätter in bussar till flygplatsen. Dessa bussar hittar du precis utanför tågstationen, till höger, framför några röda skyltar. Jag blev först lite osäker, men när jag förstod att det inte går tåg hela vägen till flygplatsen frågade jag en av Trenitalias anställda om hjälp.
"Vi ser fram emot att förverkliga dina resedrömmar"
Vi har många resor där vi erbjuder särskilt generösa avbokningsvillkor.
Det innebär att ni, mot en mindre avgift (500 kr per person), fritt kan avboka er resa fram till 35 dagar före avresa.
Observera att detta inte gäller alla resor. Läs mer via länken nedan.
