Vår kollega Lea Falch reste till Amalfikusten och gick vår vandringsresa längs Amalfikusten. Här kan du läsa om hennes upplevelser.
En smal stig slingrar sig uppför bergssidan, zigzackar förbi några övergivna vinterterrasser med krokiga gamla vinrankor som fortfarande bär enstaka druvklasar, och några olivträd som står med tunga grenar fyllda av frukt. Solen står klart på himlen i sällskap med några små, söta och obetydliga lammmoln över den sydvända kuststräckan, där klipporna reser sig flera hundra meter brant upp från det inbjudande, djupt blå Medelhavet. Men när strålarna träffar min nacke ser jag det inte. Jag räknar trappsteg … 315, 316, 317 …
Detta är bara den sista sammanhängande sträckan av trappor som vi har vandrat uppför under förmiddagen, och jag funderar på hur många trappsteg resten av dagen kan tänkas bjuda på. Men så kommer belöningen: ännu en fantastisk utsikt, denna gång från det lilla övergivna klostret San Domenico, där munkar bodde och odlade vin fram till 2004.
Det är slutet av oktober, och jag har bjudit med min far på en vandringsresa i Italien. Vädret har bjudit på 24 grader och sol sedan vi landade med flyget – och i en italiensk väderprognos på tv har vi sett en militär stå och säga att det fortsätter oförändrat. Så medan höststormen rasar i Danmark handlar våra samtal om att vi nog har packat för få par shorts.
I de små charmiga bergsbyarna vi vandrar genom står köksträdgårdarna frodiga med pumpor, auberginer, paprikor, chilifrukter, tomater och inte minst mängder av clementiner, apelsiner och citroner. Häckar och buskar står på många platser i full blom, medan man hos andra växter tydligare kan ana hösten i form av löv i vackra röda och gula nyanser.
Vid den här tiden på året har vi stigarna nästan helt för oss själva, då och då avbrutna av ett par mulåsnor med sin förare släntrande efter. De håller på att förbättra delar av leden och gallra i buskagen på flera ställen, och här är det fortfarande de gammaldags hästkrafterna som är den mest lättillgängliga metoden när virke ska transporteras ner till de närmaste vägarna. Det är imponerande hur stadigt djuren tar sig fram i terrängen med sin tunga last, samtidigt som det ser ut som något från en annan tidsålder. Men de är varken de första eller de sista vi möter, och det blir tydligt för oss att avståndet mellan byarna här och dem där hemma är betydligt större än de 2.000 kilometer som kartan visar.
Redan på 500-talet, när de barbariska invasionerna satte punkt för det västromerska riket, grundades staden Rebello av en grupp romerska aristokrater som sökte tillflykt på bergssidorna ovanför Amalfikusten. I dag har namnet ändrats till Ravello, och det är en helt unik liten stad som ligger högt ovanför Medelhavet. De cirka 300 höjdmeterna upp från Amalfi sker via välskötta trappsteg – och det är många av dem! Är man inte fullt så kaxig är det enkelt att ta en av de lokala bussarna hela vägen upp, men för min far och mig var det helt fantastiskt att nå staden varma och andfådda, för att sedan tappa den sista luften inför den fullständigt fascinerande stämningen och utsikten som möter en vid Villa Cimbrone.
Villa Cimbrone har funnits sedan 1100-talet och är byggd på en klippig bergsrygg, där egendomen en gång omfattade drygt 8 hektar. Här är det öppet, frodigt och helt fantastiskt vackert.
Villan har i århundraden varit en tillflyktsort för aristokratin, och listan över kända personer som har vistats här omfattar bland andra Virginia Woolf, Winston Churchill, Wagner, Greta Garbo och Leopold Stokowski – bara några av de många som har funnit ro på denna plats. ”Oändlighetens terrass” ger en tydlig bild av varför området under så lång tid har varit en inspirationskälla för olika former av konstnärligt skapande.
Upplevelsen av att sitta i parken, omgiven av blommor och palmer, och njuta av utsikten med ett glas sval vitvin och en skål saftiga oliver efter trappklättringen är nästan omöjlig att beskriva. Under de senaste åren har villan fungerat som ett hotell i toppklass, där välbärgade gäster kan koppla av en stund i stillhet och exklusivitet.
Amalfi ligger helt nere vid vattnet med fina pirar som gör det möjligt att kliva ut och få en fantastisk utsikt över staden. Liksom så många andra småstäder längs denna kust är den full av trappor, gränder, smala passager och genvägar som snabbt kan bli omvägar. Här är det verkligen ovärderligt att ha en utförlig vandringsbeskrivning i handen. Lederna är så detaljerat beskrivna att det inte råder någon tvekan om vilken väg som är mest intressant. Dessutom hade vi aldrig själva hittat dessa små stigar, som ibland ger intrycket av att man går genom berget snarare än över det.
En av de vandringssträckor som gör allra starkast intryck på oss är utan tvekan Sentiero degli Dei – Gudarnas stig. Det är regionens mest berömda led och den slingrar sig längs bergssidorna högt ovanför kusten från Bomerano till Nochelle, som ligger strax före Positano. Här är vandringsupplevelsen intensiv, med branta stup och enastående utsikter över Medelhavet som med sin vackra blå färg breder ut sig 500–600 meter under oss. De karakteristiska terrasserade odlingarna och kustlinjen sträcker sig från udden vid Praiano i öster hela vägen bort till ön Capri i väster.
Stigen ringlar sig genom små dungar, längs råa kalkstensklippor och förbi gamla ruiner, och efter att ha upprepat ”oj”, ”wow” och ”oj, det är långt ner” några gånger, blir vi överens om att vårt ordförråd helt enkelt inte räcker till i förhållande till själva upplevelsen av att vandra i höstsolen, med den breda stigen, utsikterna och fågelsången helt för oss själva.
Det är Halloween, och när vi närmar oss Positano, där solen nu står lågt över havet, möter vi de första mumierna, vampyrerna, spökena och gulliga piraterna – som själva verkar tycka att de ser riktigt farliga ut. Barnen springer runt och samlar på sig godis och stora leenden i de lokala butikerna och öppna restaurangerna, och man får känslan av att alla känner alla. Precis när vi har slagit oss ner vid vattnet med dagens välförtjänta glass drar en stor blåsorkester i gång på stranden med ett vackert program av klassiska evergreens, som ackompanjerar solens sista strålar ner i havet och låter det ljumma skymningsljuset ta över. Strandmiljön och bystämningen i Positano är charmig, inspirerande och den finaste av kuststäderna vi har upplevt under resan.
Att min far och jag tillhör två olika generationer spelar ingen roll på den här typen av resa. Det är bara härligt att kunna kliva ur varsin hektisk vardag och mötas i en storslagen vandringsupplevelse, kryddad med generösa mängder cappuccino, gelato och barndomsberättelser som bara blir bättre av att berättas i de italienska sensommaromgivningarna.
För alla som har lust att få lite svett i pannan väntar storslagna vandringsupplevelser på Amalfikusten.
"Jag ser framemot att uppfylla dina resedrömmar."
We have a lot of trips where we have particularly lenient conditions for cancellation.
This means that for a small fee (€50 pr. person), you are free to cancel your trip up to 35 days before arrival.
Please note that this does not apply to all tours. Read more via the link below.
